Skönhetens stod

E. Norby

Jag såg skönheten.

Det var mitt öde! Däri ligger allt.

Hur tackar jag därför?

Färska rosor strör jag alla dagar

brutna med heta händer

framför din stod

att ditt leende vilar därpå.

Var får jag rosor

som icke skända mina drömmar?

Det är min lott -

att alla dagar gå med rosor till min drottning

och ligga snyftande vid hennes fötter...

När skall jag stiga upp lätt som en fjäder

att hämta rosen, den enda, den som aldrig dör.