Tänd stjärnör!

När mötets timma är inne,

ville jag hölja mitt hår

i skugga och dunkel,

käre, då till dig jag går;

jag ville hölja mitt hjärta

i sorgedok, att så matt

det slår i mitt bröst. Och jag längtar!

Fräls mig från rädslans natt.

Fräls mig, o fräls mig, käre,

jag kan inte se för gråt,

kappan fastnar i törne

och kjolen, min kjol blir våt.

Ibland tar jag miste om vägen,

jag vandrar en villsam stig.

Tänd stjärnor över mitt huvud,

käre, jag går till dig!