Nordanvindens sång för böljan

Vyss, vysseri vyss!

Du blåögda barn,

Ligg ej längre och lyss

På löfvenas fall

Och stormvindens svall

I den skyhöga ek;

Ligg ej längre och lek

Med fiskarens garn

Och det gungande flarn.

Du till sömn nu skall gå

I din vagga blå.

Vyss, vysseri vyss!

Var snäll och mig kyss,

Och så somna sen

I min famn, på min arm.

Slut nu ögat igen.

Jag vill snöra din barm,

Jag vill linda din hand

Med små silfverband.

Kring om halsens smaragd

Skall kristallen bli lagd,

Med sin glittrande rand.

Vyss, vysseri vyss!

Nu till afsked en kyss,

Den är kall, men en gång

Du en varmare får

Af den eldiga vår,

När talltrasten slår

I linden sin sång.

Nu adjö och godnatt,

Du min älskade skatt,

Slumra sött och lef väl

I din vagga! -- Farväl!