Gammal bonde

Längs ängarne sin tysta rund

den gamle ensam går,

Och daggfriskt grön i kvällens stund

nu åkervidden står.

Han signande kring jorden ser --

han odlat den,

och mot dess späda grönska ler

som mot en trogen vän.

Den unga grödan böljar len

för nattlig bris från haf.

Den gamle följer fältets ren,

djupt lutad mot sin staf.

Man kunde tro han vore blott

en dröm, en spöksyn blid,

som så i seklers vårar gått

vid daggig midnattstid.