Tankens duva
G. Nordqvist
Tankens duva ensam dröjer
långt i stormens moln och höjer
flykten över höstlig sjö.
Jorden brinner, hjärtat brinner.
Sök, min duva, ack du finner
ändå aldrig glömskans ö.
Varför skrämmer dig minuten,
stackars duva, med sin brand?
Somna, somna på min hand.
Snart du ligger tyst och skjuten.