Vinden blåser

Ja, narrat har du mig, ja, du har svikit,

just när jag dyrt på din trohet svor.

Jag trott, att evigt från mig du vikit. --

Min harm var ringa, min smärta stor.

-- Vinden blåser hvart den vill. --

Jag lät dig fara -- dock ej ur hågen --

jag log mot skyn, ett: adjö, min vänl --

Men, som ett gäckande skum på vågen,

du lyste upp vid min strand igen.

-- Vinden blåser hvart den vill. --

Mitt hjärtas dårskap på nytt oss enat, --

din blick med undran i min sig sänkt. --

Ja, -- kan du säga mig, hvad du menat,

så skall jag säga dig, -- hvad jag tänkt.

-- Vinden blåser hvart den vill! --