Havets visa

Med havets visa

är jag förtrogen.

Berget och skogen

må andra prisa.

Från kväll till gryning,

i sömn och vaka

med strandens dyning

mitt hjärta slår.

Vänner och maka

fick jag försaka.

Men havets visa

läkte mitt sår.

Och skepp nå hamnen

och skepp förlisa.

Dyningens visa

viskar mig namnen.

Från urtidsnatten

hör jag hans stämma,

som delar vatten

och skapar ljus.

Vad kan mig skrämma?

Här är jag hemma

i fadersfamnen

vid havets brus.