Rösterna

Så skumma, du drömmarnas skål! Tag klang

av jublande timmars yra!

Så spela, du vemodsorkester som tvang

i snyftning en sträng på min lyra!

Så kalla mig, stämma, igen till det bröst,

där smekas i yrsel jag skulle!

Så stig, du sus i den töckniga höst,

där långt från ett kors och en kulle!

Jag vet nog: min sång blir ej sansad och hel,

blir dödsmörk den ena gången

och bländljus igen. -- Det är rösternas fel,

som alla ta toner i sången.