Det vet ingen

Där stodo rosor i grönan dal

uti kvällen,

och aftonvinden han kom så sval

över fjällen.

Och när han kom

och såg sig om,

och såg dem niga

så innerliga,

och såg dem gunga

och såg dem glöda

så hjärtans unga

och rosenröda,

då sad' han så

och klippte vingen

åt blomsterringen.

Vad sad' han då

åt rosor små?

Ja, det vet ingen,

nej, det vet ingen.

Därs jöngo tärnor en morgonkvist

bakom bäcken,

då kom ung Amor med argan list

över bäcken.

Och när han kom

och såg sig om,

och hörde siskor

i alla riskor

och hörde kvittret

som pärondroppar

i aftonglittret

på löv och toppar,

en pil han drog

ur lätta vingen

och sköt på ringen

i grönan skog.

Månn' pilen tog?

Ja det vet ingen,

nej, det vet ingen.