Solitude

Vid älvarna i Babylon jag satt och grät

med mina bröder dag och natt.

Och mina systrar rördes av min gråt,

av mina bröders klagolåt.

Och Juda grät och dotter Sion grät --

Jerusalem!

Vi sörjde all din forna härlighet.

Hur kan jag le, hur kan jag vara glad?

Jag är en fånge i de älvars stad.

En tåreström har mina visor dränkt,

min harpa har jag i ett pilträd hängt.

Hur kan jag sjunga i de fångnas hus?

Jerusalem!

Hur kan jag glömma dig, du släckta ljus?

Jag vill stå upp. Jag vill stå upp och gå

med snabba fötter såsom markens rå.

Si, jag vill vandra genom öknars sand

och genom Edoms ogästfria land,

där farligheter lura på var ort.

Jerusalem!

Hur lång kan vägen vara till din port?