Under strandens granar

Under strandens granar lekte gossen

Under the spruces of the strand played the boy

Vid en vik af den besjungna Saimen.

At a cove of the renowned Saimen.

Honom såg ur böljans salar Necken,

From the billows' halls the evil Neck saw him

Såg med kärlek på den sköna gossen,

Looking at the fair boy with love,

Önskande att honom till sig locka.

Wishing to lure him in his own arms.

Då som gubbe steg han först på stranden,

Men den muntre gossen flydde honom;

Och som yngling steg han sen på stranden,

Men den muntre gossen bidde icke;

Sist, förvandlad till en yster fåle,

Steg han upp och hoppade bland träden.

Nu när gossen såg den muntra fålen,

Then as an old man he stepped on the strand,

Gick han sakta lockande till honom,

But the merry boy fled him;

Grep i hast hans man och sprang på ryggen,

And as a young man he then stepped on the strand,

Lysten att en glädtig ridt försöka;

But the merry boy waited not;

Men i samma ögonblick till djupet

Lastly, turning into a frisky colt,

Flydde Necken med sitt sköna byte.

He went up and jumped among the trees.

Kom så gossens moder ner till stranden,

Sökande sitt barn med sorg och tårar.

Henne såg ur böljans salar Necken,

Såg med kärlek på den sköna qvinnan,

Önskande att henne till sig locka.

Då som gubbe steg han först på stranden,

Men den sorgsna qvinnan flydde honom;

Och som yngling steg han sen på stranden.

Men den sorgsna qvinnan bidde icke;

Sist, förvandlad till den muntra gossen,

Låg han glad och vaggade på vågen.

Nu, när modern såg sin son den sörjde,

Sprang hon ut i böljan i hans armar,

Lysten att ur vådan honom rädda;

Men i samma ögonblick till djupet

Flydde Necken med sitt sköna byte.

Nu när gossen såg den muntra fålen,

Then as an old man he stepped on the strand,

Gick han sakta lockande till honom,

But the merry boy fled him;

Grep i hast hans man och sprang på ryggen,

And as a young man he then stepped on the strand,

Lysten att en glädtig ridt försöka;

But the merry boy waited not;

Men i samma ögonblick till djupet

Lastly, turning into a frisky colt,

Flydde Necken med sitt sköna byte.

He went up and jumped among the trees.

Kom så gossens moder ner till stranden,

Sökande sitt barn med sorg och tårar.

Henne såg ur böljans salar Necken,

Såg med kärlek på den sköna qvinnan,

Önskande att henne till sig locka.

Då som gubbe steg han först på stranden,

Men den sorgsna qvinnan flydde honom;

Och som yngling steg han sen på stranden.

Men den sorgsna qvinnan bidde icke;

Sist, förvandlad till den muntra gossen,

Låg han glad och vaggade på vågen.

Nu, när modern såg sin son den sörjde,

Sprang hon ut i böljan i hans armar,

Lysten att ur vådan honom rädda;

Men i samma ögonblick till djupet

Flydde Necken med sitt sköna byte.