Folkvisa. Frost föll på blommor i vårens natt
J. Söderman
Frost föll på blommor i vårens natt,
dess kronor till jorden sig böjde matt.
De stackars små blommor förvissnat.
En yngling hade en flicka kär,
de flydde hemligt från hemmets härd;
ej fader, ej moder det visste.
De vandrade samman väl månget år,
men lyckan följde ej deras spår,
de arma, de funno blott döden.