Anna vid Forssen
M. Frykholm
Du sjöfru kom ur dimman ut
och tag mig i famn så är det slut,
och vagga mig se'n uppå bölja blå,
på böljorna hvita som störta på
uti forssen.
Se'n vill jag sitta der nedanför
och gunga på skummet tills han dör,
och då vill jag tvaga hans ande så ren
och bleka den hvit uti månans sken
uti forssen.