Framtidens skugga

M. Heiniö

Jag anar dödens skugga.

Jag vet att våra öden ligger i hopar på nornornas bord.

Jag vet att icke en droppe regn sig suger i jorden

som icke är skriven i de eviga tidernas bok.

Jag vet så visst, som att solen går opp,

att jag aldrig skall skåda det andlösa ögonblick, då hon står i zenit.

Framtiden kastar på mig sin saliga skugga;

den är ingenting annat än flödande sol:

genomborrad av ljus skall jag dö,

då jag trampat all slump med min fot, skall jag leende vända mig bort ifrån livet.