Kväll i skogen

Nu sjunker soln vid skogens rand

och skymningssuset saktar,

du hjärta, som till fjärran land

och fjärran lycka traktar,

se, hur i ro nu hvarje gren

och hvarje grässtrå domna.

Hvi hjärta skälfver du allen,

när alla bladen somna?

Du pockar, att en salighet

hvar stund skall dig beskära,

och väntans visa ödmjukhet

vill aldrig den du lära?

I sömn den stora skogen lugnt

nu bidar gryningsstrimman.

Du hjärta, som än slår så tungt

tag rast till morgontimman.