Giorgiones Serenad

Hör du vågorna som klappa

sorlande emot din trappa,

hör du klangen af min luta

mot din mörka, stängda ruta,

hör du hviskningar och skratt

i Venezias månskensnatt?

Sköna, tag dig väl till vara,

tro mig, porten är i fara.

Sång som klingar

lås och bommar lätt betvingar.

Älskarn, som på strängen skrufvar,

mästarn är bland inbrottstjufvar!

Liksom stjärnorna i natten

gungas af kanalens vatten,

mina tankar ock som voro

förr så stilla, fyllts af oro

och min själ är tung och matt

-- det är vårens första natt.

Sköna, mot din list och snara

kan ej tjufven sig försvara.

Ack, i sången,

själfva sångaren blef fången

och i dina bojor slagen

blir han icke fri förrn dagen.