Mitt trollslott

Mitt trollslott står i skogens bryn.

Av soln det får sin mesta fägring;

ibland det höjer sig till skyn

och visar sig som i en syn

så luftig som en havets hägring.

När solen tänds med nyfödd dag,

då flamma slottets fönster:

därinne bo blott du och jag;

dess tak är likt en sarkofag,

med krona utav okänt mönster.

I dagens ljus hon är av gull,

av koppar uti aftonsolen,

i månsken silvervit som ull,

i natten svart som järn och mull

och likblå som violen.

Därinne bo blott du och jag,

där råkas våra bästa minnen;

vårt trollslott byggdes i ett slag

av luft och dagg en vårens dag

och soln i våra sinnen.