När jag för mig själv

När jag för mig själv

i mörka skogen går,

tänker jag på vännen,

som jag aldrig får.

Tåren börjar rinna,

hjärtat slå,

aldrig kan man glömma den,

man en gång hållit å'.

Ängar, berg och dal och skog

med fåglar små,

blåa himmelen

med klara stjärnor på,

allt vad havet gömmer,

pärlor och koraller,

svanedun av skum

och klaraste kristaller,

gräs och blommor all

och lindelöv på kvist,

allting gåve jag för vännen,

som jag mist,

lilla vännen kär

från barndomsdagar.