Som stjärnorna på himmelen

Som stjärnorna på himmelen,

när natten faller på,

så tindrade hans ögon,

så klara och så blå,

så röder var hans mund

som rosorna i lund

om våren.

Men skyarne församlades

och solen vände bort,

ty livet liksom kärleken

och våren är så kort.

När löven föllo av,

de föllo på hans grav

den tida!

Om alla träd i skogarne

och böljorna de blå,

om all markens blomster

hade fåglalungor små,

de kunde ej ändå

min hjärtesorg förmå

att sjunga.