Humlor

Stig, vårens sol, du ljumma,

och skin på humlornas bon.

Flyg ut ur kamrar skumma,

mina präktiga tjänstehjon,

till er sköna profession.

Snart alla körsbärsträden

slå ut som i ett sving.

Den ädla blomstersäden

skall spridas alltomkring,

och det är ert beting.

Som ingen trädgårdsmäster

begriper ni er sak,

och gärna frömjölet fäster

sitt guld på ert ludna schabrak

och vingarnas skira tak.

I bågiga gångars klasar

av klarbär och morell

det surrar av mjuka basar,

det orglar från morgon till kväll

som i ett vitt kapell.

Och när ni gjort er nytta,

bliv kvar som hos en kamrat.

På det ni ej må flytta,

är varje honungsbytta

i trädgården förd på er stat.

Jag vill ett land bereda

av isop och borag,

av döra och reseda

och många andra slag,

er humlor till behag.

Välkomna till min klöver

och listen kring min knut!

Tag allt ni vill och behöver

och svärma som jag och njut,

så träffas vi sommarn ut.

På alla stänglar det flaggar

i färger av glans och glöd,

och överallt ni vaggar

som gyllenbandade kaggar

med örternas mjälla mjöd.

Ni sörplar som besatta,

och därtill har ni råd,

ty ingen kråka kan snatta

och ingen mänska skatta

därhemma ert förråd.

Ni hör till släktens vita

och ej till dess röda gren,

som tanklöst brukar lita

till rös och tuvig ren,

sitt bo till största men.

Djupt nere här i täppan

har ni ert grävda tjäll.

Dit flyger ni med skäppan,

när äntligt det blir kväll,

och fyller cell på cell.

Nu lider det mot hösten.

Jag hör er klämma i

och hålla ton med nordösten,

som fnurrar sträv förbi

och skrämmer småfä och bi.

Nu hänger frukten mogen

i era körsbärsträd.

Flyg stolt i den röda skogen,

du humlesvärm, och kväd,

hur blommen var söt och späd.

Nu stängas honungshusen

med gluggar och med rör.

Flyg hem vid stjärneljusen!

Snart kastar vinterkusen

sin bom för er farstudör.

Sov gott, mina pigor och drängar!

Jag hoppas frosten ej når

era bolsterhöljda sängar.

Vi träffas nästa år,

om Gud ger oss än en vår.