Fjällvandring

Jag gick över fjället

en sommarens dag, där flögo

två fåglar mig före.

Fallio ho. Den första var

röd som din blomstrande kind,

som färgats av solsken och vind,

den andra var blå som ditt ögonpar.

Hur vacker den var!

Men den tredje han sken som ditt guldgula hår,

när i solen du står!

Jag följde så glad de

små fåglarna tre,

som sjöngo i liden så fagert;

Fallio ho. Jag visste ej vart,

men en längtan mig tog:

allt längre bland fjällen jag drog!

I blånande fjärran en snötopp låg;

mitt mål nu jag såg,

och en locksång för mina små fåglar jag sang;

över fjällen det klang.

Men fåglarne vände mot dalen sin färd,

och genast min snötopp jag glömde.

Fallio ho. Så kom jag till vallen,

så fager du stod

i dörren till stugan och log:

din kind blev så röd, dina ögon blå

sågs du nederslå,

och ett skimmer där låg om ditt guldgula hår

som av solsken och vår.