Om sommaren sköna

Om sommaren sköna, när marken hon gläds

vid Dala två älvarna vida

från Tunaå strand till Gagnefmäns näs

hur fagert att ro och att rida!

Gud glädje och styrke de män, som där bo,

ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo,

vid älvom, på berg och i Dalom.

Där hörs en förnöjelig näktergalssång,

och djuren i lunderna gånga,

vid Åhl utmed land, på sjö och på strand

om vårtiden leka så många.

Gud glädje och styrke de män, som där bo,

ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo,

vid älvom, på berg och i Dalom.

Vid Leksand där möter man Siljanom,

den sjö sig så vida utsprider

i fyra de delar, som löpa runt om,

men österut Rättviken vrider.

Gud glädje och styrke de män, som där bo,

ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo,

vid älvom, på berg och i Dalom.

Från Venjan och Orsa till Älvenes dal

och så över bergen till Särna,

där älgar och renar till tusendetal

i skogarna vistas så gärna.

Gud glädje och styrke de män, som där bo,

ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo,

vid älvom, på berg och i Dalom.

Så äro belägne till vatten och land

de skönaste Dalar i Svea.

Besökte den orten helst vilken som kan,

så får han erfara långt mera.

Gud glädje och styrke de män, som där bo,

ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo,

vid älvom, på berg och i Dalom.

I Dalarna bodde, i Dalarna bor

bland armod än trohet och ära:

ett släkte, som håller den ed, som det svor,

och pilar i vapnet ses bära.

Det blandat med bark icke sällan sit bröd,

men mäktiga herrar dock funno sit stöd

hos fattiga männer i Dalom.