Ödesvisan

Ingen sol i min vrå,

skyarna ligga tunga.

Världen är hård för gammal och grå,

världen är hård för de unga.

Allt skall man mista,

när kommer det sista

slaget, ödet skall slå?

Dagarna gå och gå,

och glömska snöar på alla.

Livet är dödens. Vi vissna som strå.

Tysta stjärnorna falla.

Läpparnas bleka

böner beveka

aldrig ödet, när ödet vill slå.

Nog är det tungt att få

stenar för bröd beständigt,

men det finns de som leva ändå

och skratta åt allt eländigt.

Korslagda armar!

Ödet förbarar

sig icke, ödet vill slå.