Havsbön

Havssvall, kom sköljande,

ge mig den salta och runda klangen att smaka,

den som gavs mig

till ett urnamn åldrar och åldrar tillbaka!

Ord, som inga dödliga

läppar kan uttala,

ligger gömda

inne i svallen svala.

Länge, för länge

svalt jag på lättuttalade människoord.

Jag vill uppstå,

jag vill mätta min mun vid moderns bord.

Som ett förvillat barn

i ledans ånger

vänder jag hungrig om

till hemmets sånger.

Låt mig dricka

språkens språk ur eviga dova brus.

Låt mig klarna

till ditt vilande djup av skapelseljus.

Innanför själ och ande

hör jag dig sjunga.

Stig i mitt blod, och blomma

i min tunga!