Månuppgång

Soldagen sjönk med förbrunnen ståt.

Lufthavets dyningar blåna och viska. --

Månen ror ut i sin silverbåt

att pärlor ur djupen fiska.

Ut över speglande vidder han hastar,

ned i den blekblåa natten han kastar

nätet med magiska maskors galler,

spunnet av blondaste månjungfrurs hår.

Långsamt snömjukt det faller

ned mot den nattsvepta jorden, som står

med skogar som stora koraller.

Jorden har lyckt sina ögon till,

men mellan slumrande skogars grenar

flamma som irrande ädelstenar

liv, som i längtan gått vill. --

Lufthavets dyningar blåna och viska.

Majnatten öppnar sin undervärld. -- -- --

Månen ror ut över rymdens fjärd

att drömmaresjälar ur djupen fiska.