Skyar

Skyar hopas på skyar och det mörknar.

O kärlek, varför måste jag vänta

invid dörren ensam och allena?

Under den bullrande tiden för dagens möda

går jag bland mängden;

men uti dessa dunkla ensamma stunder

hoppas jag blott på dig.

När du icke visar dig mer

när du lämnar mig allen

då vet jag ej, hur jag det långa,

långa regnets stunder fördriva skall.

Jag stirrar dit bort mot ljuset på himlen

och min själ vandrar klagande

med viddens rastlösa vind.