Smärtan

O värld, jag har plockat dina blomster.

Jag har tryckt dem till mitt hjärta

och törnerna stungo mig.

Då dagen försvann och det mörknade,

fann jag att blomstren voro vissnade,

men smärtan, smärtan satt kvar.

O värld, du får nya blomster med doftoch prakt.

Men för mig är blomsterplockningens tid till ända,

och i den långa natten har jag inga rosor,

men smärtan, smärtan är ensam kvar!