Elegie

Kommer en enda lysande

ljusglimt ur skyn, är den svunnen så snar.

Endast de mörka, frysande

skuggorna dröja kvar.

Människan öppnar sin dörr vid sång:

in träder lyckan med yra och rus.

Snart öppnar människan åter en gång:

"Vad här blev tomt i mitt hus!"

Irrar i mörkret trevande,

söker förgäves i öst och i väst.

Icke ett enda levande

hjärta har länge fest.