Darthulas gravsång
E. Melartin
Flicka från Kola, du sofver!
Selmas strömmar, de blåa, kring dig tiga.
De sörja dig nu, du sista gren
Af Thrutils stam.
O, när står du opp i din skönhet åter?
Skönaste flicka i Erin!
Du sofver grafvens långa sömn,
Din morgonrodnad är fjerran.
Aldrig, o, aldrig nalkas väl solen
Väckande mer din bädd: – "stå upp!
Stå upp Darthula!
Vår är der ute,
Dess vindar susa.
På gröna kullar, tjusande flicka,
Vagga nu blommor, i dalen skjutande löf!"
För alltid, för alltid, o sol, du vike
Från flickan från Kola: hon sofver.
O, hon står ej opp i sin skönhet åter,
Ej ser du, hur huld hon vandrar mer.