Den ensamna Makan
H. Brooman
Will du från din vän
Wandra bort igen?
Ensam sitter jag
Se'n den långa dag.
Utan dig jag ingen glädje känner,
Du kan glömma mig för nya vänner,
Ensam sitter jag
Se'n den långa dag.
När du borta är,
Tänker jag så här:
Ej så ofta
hemifrån du ginge
Dagen ut med dig,
jag lefva finge
Vore jag för dig
Hvad du är för mig.
Gud som tanken ser
känner hur jag ber
Att din kärlek hel
Blifva må min del,
Dyra make! Säg mig, lär mig bara
För ditt hjerta, hur jag nog skall vara.
Att din kärlek hel
Blifva må min del.
Intet offer mig
Faller tungt för dig
Mödan blir mig skön
Då du är dess lön
Lätt och ljuft, min dag med dig bortilar
All min sällhet i din ömhet hvilar.
Mödan blir mig skön
Då du är dess lön.
Dröj då än en gång
Vid min suck min sång
Känn hur frid och ro
I vår hydda bo
Hvad nöje du derute finner
Intet opp mot hemmets fröjder hinner
Känn hur frid och ro
I vår hydda bo.
För den dag som gryr
För den qväll som flyr,
Kan du fordra mer
Än hvad kärlek ger?
På min graf du läsa skall de orden:
"Ingen älskat dig, som jag på jorden"!
Kan du fordra mer
Än hvad kärlek ger?