Den ensamna Makan

H. Brooman

Will du från din vän

Wandra bort igen?

Ensam sitter jag

Se'n den långa dag.

Utan dig jag ingen glädje känner,

Du kan glömma mig för nya vänner,

Ensam sitter jag

Se'n den långa dag.

När du borta är,

Tänker jag så här:

Ej så ofta

hemifrån du ginge

Dagen ut med dig,

jag lefva finge

Vore jag för dig

Hvad du är för mig.

Gud som tanken ser

känner hur jag ber

Att din kärlek hel

Blifva må min del,

Dyra make! Säg mig, lär mig bara

För ditt hjerta, hur jag nog skall vara.

Att din kärlek hel

Blifva må min del.

Intet offer mig

Faller tungt för dig

Mödan blir mig skön

Då du är dess lön

Lätt och ljuft, min dag med dig bortilar

All min sällhet i din ömhet hvilar.

Mödan blir mig skön

Då du är dess lön.

Dröj då än en gång

Vid min suck min sång

Känn hur frid och ro

I vår hydda bo

Hvad nöje du derute finner

Intet opp mot hemmets fröjder hinner

Känn hur frid och ro

I vår hydda bo.

För den dag som gryr

För den qväll som flyr,

Kan du fordra mer

Än hvad kärlek ger?

På min graf du läsa skall de orden:

"Ingen älskat dig, som jag på jorden"!

Kan du fordra mer

Än hvad kärlek ger?