Förödmjukelsens timme

För den stora förödmjukelsens timme vill jag också tacka,

timmen då man ser att man är naken

och utan en grumlande rest av stolthet

låter sig ordnas in

som ett dammkorn i strimman av förunderliga världar --

förunderligt allt, förunderligt hälsan och livet,

förunderligt tak, bröd och vatten,

och mer än annat förunderligt den oförtjänta nåden

av en människas evigt upprättande tillit.