Vackra sky

Vackra sky, som tågar i det vida blå,

hvar skall du, jag frågar, ro och hvila få?

Hvart dig vinden viftar hän på himlens slätt

sväfvar du och skiftar guldröd, violett.

Kanske skall du smälta ner i fjerran haf,

i dess bittra sälta få en okänd graf,

eller högst på bergen stympas bit för bit,

dö och mista färgen på en drifva hvit.

Luftens sköna hägring skall du helt förgå,

af dess regnbågsfägring intet återstå?

Ack, om sjelf du finge reda dig din säng,

nog i regn du ginge ner på majgrön äng.

Att en blomsterskara, stänkt med daggjuvel,

måtte sen bevara dina färgers spel,

och den prakt, din slöja lånt af himlens ljus,

så i blommor dröja qvar bland jordens grus.