Jag väntar månen
L. Larsson
I moln går solen och jag bländas dock.
En sorg lå tung på mina ögonlock.
I andras ögon törs jag inte se.
Man vill mig väl, men hjälp kan ingen ge.
Min enda tröst kan jag vid havet få.
Jag skyndar dit, när mörket faller på.
Jag väntar månen, vännen i all nöd.
Med honom kan man tala om en död.