Långt bortom detta

L. Larsson

Det kom så plötsligt och så underbart.

Är det en ton jag hör, en glimt jag ser,

som bara går förbi mig för att snart

förklinga, slockna, inte vara mer?

Ett ingenting har smekt med vänlig hand

min hand, som nyss av frost var kall och vit.

Var dfet en hälsning från ett okänt land,

ett andebrev som adresserats hit

av en som känt min och tills nu var stum

och höll sig dold, en gåtfull individ

långt bortom detta, som de kalla rum,

långt bortom detta som de kalla tid.