Långt bortom detta
L. Larsson
Det kom så plötsligt och så underbart.
Är det en ton jag hör, en glimt jag ser,
som bara går förbi mig för att snart
förklinga, slockna, inte vara mer?
Ett ingenting har smekt med vänlig hand
min hand, som nyss av frost var kall och vit.
Var dfet en hälsning från ett okänt land,
ett andebrev som adresserats hit
av en som känt min och tills nu var stum
och höll sig dold, en gåtfull individ
långt bortom detta, som de kalla rum,
långt bortom detta som de kalla tid.