Flickan med kyrkroten
L. Larsson
Med en kyrkrot i min sko
Gick jag vid din sida
Medan tornets klocka slog
Manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
Kyrkroten kunde ej råda.
Vilsa gingo vi båda.
Gömd i rians svarta mulI
Sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
Någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
Grå somm min morgongåva:
En vrå att äntligen sova.