Om Wintern
L. Norman
När grönskan prydde
de väldiga ekar,
rosorna myste
åt vindarnes lekar,
menskornas väl
var då mitt begär,
och hela jorden
var mig så kär!
Nu mina vänner
i skogarne domnat,
rosen, min doftande
älskling, har somnat,
mörker och köld
blef men'skornas lott,
och hvad de göra
smärtar mig blott!