Ett sommarhem

Min hydda uppå berget står

I trädens krans, och ser

På Mälarfjärdens våg, som går

Mot fjerran stränder ner

Väl har jag haft nog af besvär

Hon haft det, Hon också

Men derförr' är han oss så kär

Den fläck vi bo uppå

Och denna frid, säg, såg du väl

Dess jordiska gestalt?

Hon bär den hon, hvars milda själ

Här råder öfverallt