Suck vid målet

Trötta hufvud, sjunk till hvila,

Somna, sof i ro!

Låt din sista tanke ila

Hem till fadershuset,

Der han skall i ljuset

Evigt vaken bo...

Sjunk till hvila,

Sof i ro!

Trötta händer, fallen neder

På ett lugnadt bröst!

Til den sista bön jag beder

Nu er sammanknäppen!

Bedjen I, då läppen

Blånar utan röst!

Fallen neder

På mitt bröst!

Trötta hjerta, du har kämpat;

Ändtlig får du frid'!

Känslans uppror så är dämpadt --

Sista gången flämta

Att dig återhemta

Efter slutad strid...

Du har kämpat,

Haf nu frid!

* * * *

Djupt, djupt nere i mullen

Roligt hvilar mitt stoft,

Fast ej blommor från kullen

Sprida sin ljufva doft.

Vet ej vandraren stället,

Der jag sofver i ro,

Lika trefligt är tjället

Att till domen bebo.

Och jag vet hvem som dömmer,

Ingen dömmer som Han,

Jag den trösten ej glömmer,

Stilla somna jag kan.