Som aftonstjärnan fjärran
S. Koch
Ack, som tjakorafågeln lefver blott
af måneljusets kalla bleka strålar
så kan mitt hjärta, kära lefva blott
af skimret från din månlikt klara panna.
Så kan du stå mig fjärran, fjärran nu
lik aftonstjärnan bortom bambusskogen
och vara mig så nära, nära dock,
att med ditt ljus du helt min själ uppfyller.