Fanjunkar Berg

Det är den barske fanjunkar Berg,

hans anlete lyser i lingonfärg,

han är tjocklagd men ståtlig och rak;

är knektarnas fasa men flickornas vän.

På ungdomsgillena virvlar han än

sin mö mellan tilja och tak.

Men folket tänker: "Din gamle uv,

nu borde du finna vilan ljuv,

se'n du tokats i all din dar!"

Ja, kom blott och sådant åt Bergen säg,

när han går på dans och på giljarväg!

Han ger dig ett snäsigt svar:

"Så länge ännu en flicka ser

förstulet bort till min plats och ler,

är, hin anamma, jag ung.

Så länge far jag i stampande flock

med pickande hjärta under min rock,

rask, yster och vig fast tung."