Sång efter Skördeanden

Här dansar Fridolin,

han är full av det söta vin,

av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,

av den vinande valsmelodin.

Se, med livrockens väldiga skört på sin arm

hur han dansar var flicka på balen varm,

tills hon lutar -- lik vallmon på slokande skaft --

så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,

han är full av minnenas vin.

Här hugsvalades far och farfar en gång

av den surrande bondviolin.

Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,

och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,

och ert liv samt er tid är en susande sång,

som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!

Sen er son, han är stark, han är fin,

och han talar med bönder på böndernas sätt

men med lärde män på latin.

Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,

och han fröjdas som I, när hans loge står full,

och han lyfter sin mö som en man av er ätt

högt mot höstmånens röda kastrull.