Klockan
W. Stenhammar
Jag läser om klockan som sjunkit
i djupet en gang.
Min själ är det rörliga djupet
och klockan min sång.
Min dikt är en klocka på botten
av havet som går.
Den klämtar men ödsligt och sällan
i ödsliga år.
Du darrande klocklang i själen
jag hörde dig nyss.
En man ligger vaken med våta
kinder och lyss.