Var välsignad, milda ömsinthet

Var välsignad, milda ömsinthet

var välsignad åter,

du som allt förlåter,

fast allt uselt i mitt liv du vet.

Var välsignad du, som ej gav tröst

som en nåd från ovan,

men som kärleksgåvan

från en syndig fattig flickas bröst.

Du är vin för törst och bot för skam,

du är mat i svälten

på de magra fälten,

där min trötta levnad linkar fram.