Klockan

W. Stenhammar

Jag läser om klockan som sjunkit

i djupet en gang.

Min själ är det rörliga djupet

och klockan min sång.

Min dikt är en klocka på botten

av havet som går.

Den klämtar men ödsligt och sällan

i ödsliga år.

Du darrande klocklang i själen

jag hörde dig nyss.

En man ligger vaken med våta

kinder och lyss.