I lönnens skymning

I lönnens skymning står ett lutat kors.

Där viskar det en röst

så sakta som en fjärran klockas sång:

'Vid den första skoveln mull

mindes jag min ungdoms tider,

vid den andra mina synder.

När tredje gången mullen föll,

då mindes jag vart hjärtats ord,

var god och vänligt menad gärning,

vi bytte tyst som ödmjukt blyga gåvor.

Det minnet blomster är i mina händer,

som friskt slå ut och aldrig vissna.'