Visa

Öfver granarnes kronor står himmelen blå,

och sommarens strömoln tindra,

och spindlarnes nät, som bland kvistarne gå,

som sländornas silke glindra.

Nu måste du komma, min vinterdröms brud,

som jag bidat i månader trogen,

och mig dansa till mötes vid trastarnes ljud

på den ljusaste korsväg i skogen.

Det doftar af sommar från solvarm mark

af barr, af kottar och grenar,

af kryddade örter och kådig bark

och daggvätta dikesrenar.

Nu måste du sitta, min vinterdröms mö,

där smultronets kart blir mogen,

och pyrolans doft i ditt sköte strö

i det grönaste gömslet i skogen.

I Jag letar i skugga, jag letar i sol

på gröna, slingrande kosor.

I Jag finner väl grandjupets dolda viol

i och tjärnens snöhvita rosor.

I Men min vinterdrötns vif ej jag finna förmår

I min fröjd uti stugan och logen,

och förgäfves jag letar bland dungar och snår

i till det bortersta brjnet af skogen.