Ack, vad vår levnad är flyktig och snar

Ack, vad vår levnad är flyktig och snar,

full av förtret och förhinder;

knappast ett löje kring läpparna far,

stå tårarna på våra kinder.

Därför så häller jag vin i mitt glas,

sätter en krans om min hjässa,

sjunger en visa med dundrande bas

och kysser en svartögd prinsessa.

Säger du: vinet och flickan i grund

narra mig, tror jag dig gärna,

men får jag njuta av glädje en stund,

jag prisar min lyckliga stjärna.

Vännen du sade, som tog mig i famn,

glömt mig, när slut är kalaset -

var dock min vän, när han nämnde mitt namn

och öppnade hjärtat i glaset.

Betänk då att allting på jorden har slut,

du själv, din vän och din flicka.

Så tryck till ditt hjärta en salig minut

med älska, med sjunga och dricka.

När vinerna vinka och kärleken ler,

så sitt inte trumpen och mulen;

ty rosiga stunden hon kommer ej mer,

hon har ur ditt liv blivit stulen.