O, gräv mig en grav

O, gräv mig en grav, dödgrävare snäll,

jag längtar att komma till vila,

jag ser inga stjärnor ute i kväll,

där mörka skyarna ila.

Jag hade ett hjärta, som gav och som gav.

Nu har det ej mera att giva.

Ack, snälla dödgrävare, gräv mig en grav;

jag kan ej min ledsnad beskriva.

Nu står där blott åter ett svidande sår --

där riva de alla och sarga;

ack, snälla dödgrävare, red mig en bår,

så lugna kanske sig de arga.

Så kan jag måhända få fred i min grav;

där växa små blommor ur mullen.

Jag hade ett hjärta som gav och som gav. --

Ack, kasta ej stenar på kullen!