Generationer

Det lät som basun och det rycker i dörr,

och det rasslar och slår på min ruta,

och det vaknar så sorglia minnen från förr,

när de nattliga vindarna tjuta.

Jag sitter och ser på min faders porträtt,

och min fader han bor bland de döda,

men när jag den saken besinnar rätt,

så börjar mitt hjärta att blöda.

Han levde och drömde och gladdes som jag,

som jag hade sorger och kvida;

som han skall jag sänkas i jorden en dag

och bliva till stoft vid hans sida.

Och kanske som jag, om en gosse jag får,

han väcks av de nattliga vindar,

och skänker sin faders minne en tår,

när jag sover bak kyrkogårdsgrindar.