Bröllopsfärden

Solen går ned,

skuggan på hed

sträcker sig så långt över glittrande snö.

Vinden så kall

susar i tall;

Re'n det börjar skymma i skog och på sjö.

Hopp! Var snabb, min snälla fox!

Din lätta hov ej spara.

Trän och buskar nicka glatt

när dem förbi vi fara.

Havre gul och ett vänligt skjul

vänta på dig, men i bröllopsskrud

väntar sin brudgum min strålande brud.

Hör, vilket skri

for tätt förbi!

Var det väl en uv ifrån granträdets topp?

Öka ditt språng!

Vägen är lång,

redan bak björkdungen månen går opp.

Hopp! Var snabb, min snälla fox!...

Nå. Vad står på!

Skygga ej så!

Nu är vi där nere på glänsande fjärd.

Isen är stark;

Stenbunden mark

bär ej mer säkert vår ilande färd.

Hopp! Var snabb, min snälla fox!... Huh!

Vad jag ser vinka mig där!

Vita slöjor vaja under himlens tak.

Hjälp, store Gud!

Blev döden min brud!

Häst och släde ligga i vidöppen vak.

Svartblå vågor gömma nu i kalla skötet

unga hjärtats fröjd åt kärlekssälla mötet.

Bröllopsljus

uti brudens hus

brinna förgäves, ty på bjällrornas ljud

lyssnar nu fåfängt den längtande brud.